Balladen om kapten magnus berlin

Lyrics

Jag minns inte n�r jag f�rsta g�ngen h�rde ber�ttelsen om Fartyget Bollsta och dess kaptens dystra �de Hur som helst, det hela utspelade sig under en av �dalens mest hektiska perioder, f�r drygt hundra �r sedan Det var i September artonhundra-åttiofem Bef�lhavare Berlin var p� v�g hem Lastat tungt med gods ifr�n H�rn�sand Styrde han sitt fartyg in mot �lvens norra strand Ja det var br�da tider f�r en sj�kapten �nd� tacksam f�r sin lyckliga lott Hustrun hade sitt jobb som skeppets restauratris Och med tv� fasta l�ner Tre barn och ett p� v�g Snart tv� kakelugnar, i en egen l�genhet Var det inte helt l�tt att f�rutse F�r kapten Magnus Berlin, vad som skulle ske Det var vid fyra tiden sikten var klar Han skulle sl�ppa av ett ny nyf�rlovat par D�r n�ra Veda l�g en b�t och v�ntade Man hade rott ut en bit, n�gon vinkade D�r p� decket fullt och med uppm�rksam min Gav han nu order om att lungt sakta in Med hundra-femtio s�ckar mj�l ock fem fat sill Gjordes en gir och d� kr�ngde skrovet till Ja det var br�da tider f�r en sj�kapten �nd� tacksam f�r sin lyckliga lott Hustrun hade sitt jobb som skeppets restauratris Och med tv� fasta l�ner Tre barn och ett p� v�g Snart tv� kakelugnar, i en egen l�genhet Var det inte helt l�tt att f�rutse F�r kapten Magnus Berlin, vad som skulle ske D� hela b�tens last f�rsk�ts d�r p� d�ck Fylldes kaptenens anlete av skr�ck Slagsida situationen blev prek�r Altt gick nu ju snabbt enligt vittnen som var d�r Man tog in vatten altt h�nde p� en g�ng Ett par �ppna ventiler i skeppets f�rsalong Och fartyget Bollsta, hon sj�nk som en sten Ner i �lvens mj�rka djup dock utan sin kapten Ja det var br�da tider f�r en sj�kapten �nd� tacksam f�r sin lyckliga lott Hustrun hade sitt jobb som skeppets restauratris Och med tv� fasta l�ner Tre barn och ett p� v�g Snart tv� kakelugnar, i en egen l�genhet Var det inte helt l�tt att f�rutse F�r kapten Magnus Berlin, vad som skulle ske Skr�ckslagna blickar och skrik en utstr�ckt hand Dom flesta klarade sig, simmade in mot land Men kaptenens havande fru hon kl�mdes fast Under n�gra l�rar och drogs ner med skeppets last Kvar p� ytan, simmandes mot land Tom i blicken, fylld av f�rtvivlan S�gs han sl�pa sig upp, satt p� en sten Stumt gr�tande, med skakande ben D�r mitt i tumulten som p�gick runt omkring Ropades hans namn, han h�rde ingenting Han satt som f�ngad i sin uppgivenhet Vart han sen tog v�gen, �r det ingen som vet