Du har mail

Lyrics

Vers 1 Tja Fronda, första frågan: är det du? YouTube säger att jorden är platt: är världen sjuk? Jag tappade självförtroende för några år sen och går knappt ut Kan inte se mig själv i spegeln längre för jag är så jävla ful Mina toppar är för höga mina dalar är för djupa Jag tror att känner för på tok mycket, hör jag till dom sinnessjuka? Jag jämför mig jämt med andra och känner mig förödmjukad Sen ältar jag samma saker, samma, fast jag bara vill sluta Du förstår, jag vill vara perfekt men nedvärdera mig själv Undviker situationer, skräckscenarierna blir min cell Förställ dig att din fantasi blir gallerförsedd Och själen skriker: hjälp släpp ut mig, jag blir så rädd Jag är trött, så trött, men kan inte sova Jag vill vakna upp, starta om mitt liv i nyutgåva Ja, ibland vill jag bara dö, men jag vet att jag aldrig vågar Mitt i en inre storm och mina tankar i livbåtar Har du också varit där, ja, att du inte vågar? Har du satt andra i första rummet och nöjt dig som tvåa? Har du också gjort val som du aldrig kommer förlåta? Har du varit rädd men spelat tuff, skrattat fast du vill gråta? Ref Vi är alla människor i stadskärnorna Blir det inte mörkt ibland så ser vi aldrig stjärnorna För vi är lika trasiga i stadskärnorna Men det är där ljuset kommer in och då vi ser stjärnorna – du har mail VERS 2 Tja Fronda, ledsen att jag bombar dig med mail Men det känns som att du är en av dom få som förstår mig Jag passar inte in, dagens klimat känns så fejk Och många reducerar mitt problem till: tonårs-grej Det är tungt men jag lever med det Jag tror att jag har missuppfattat mitt egenvärde Jagar alltid beröm och bekräftelse, för beröm är värde Bedöm mig snälla så jag vet vad jag är värd, så underlägsen Ska det alltid vara så här, tomt och meningslöst Alla flyter planlöst i havet, några få ser en ö När jag mår riktigt dåligt händer det att jag ber en bön Annars är jag lite mer som, okej, lev och dö Svårt att förstå sammanhanget, bara göra, göra sträva, sträva Bli bättre, bli duktigare, alla får gärna tävla Dom flesta vill vara som den egenkära stjärnan Men jag känner mer för den verklighetsnära hjärnan Ha, idag skrek dom: kolla tjockisen liknar en boll Där har du en anledning till att jag har svårt att lita på folk Internet är hårt, det känns som: vi måste skita på nån Vill inte återuppleva sånt, därför min undvikande roll Jag är rädd för att släppa in nån nära, jag vet ett tankefel Samtidigt är lika rädd för ensamhet Jag tror att mina föräldrar belastade mig med deras problem Det har rubbat min tillit och jag har fastnat i ängslighet