Lyrics

[Vers 1: Afasi, Spakur] Jag sitter, inte mycket mer än så Med blicken på en siffra mitt i testbilden på TV2 Tanken den har gått från att företa mig nånting Till o bli handling o det vill säga inte göra nånting Egentligen gillar jag att vilja ha gott om tid O sakna destination men nu vill jag ha bråttom dit Att ha skittrist är ingen bra kombination Med en gnagande, nitisk, jagande känsla av tidsbrist Hur som helst är jag på nedgång O börjar sakteliga minnas saker som jag inte ens har varit med om Men när minnena bildat en gyttrig smet kommer tanken om min sysslolöshet o drar igenom Som när människan, hon blir arg på skon när det är foten det är fel på Står det ''Biografi'' under boken som jag ser på Jag tror jag nog har läst den här boken förut Alla sidor är blanka, slutar bläddra för jag tror den är slut [Refräng: Afasi] Aldrig glad, aldrig sur, alltid ensam Aldrig snart, aldrig nu, alltid vänta Tiden går, ingen slår på min gong-gong Så har det vart o så kommer det va För en lång lång stund [Vers 2: Afasi, Spakur] Letar efter ett substantiv att interaktera med Men tydligen vill inget va med på de' Så vad har just den här sekunden att erbjuda? Tydligen inget annat än en evakuerad lekstuga Fylld utav kulunariska läckerheter, flaskor med vin Underbara små rätter men gastronomin Är utav plast o papp o nu är det så att lekstugan är livet Men istället beskrivet med kritor Jag tänker på folk i farten som blivit bättre personer O på dom som låter utveckla långa depressioner I mitten så ser jag mig själv inför ett vägval Trots att allt jag saknar är en ny sits utan träsmak Jag måste ta skeden i vacker hand och kasta bort den Börjar småskaligt o plockar ur den ur kaffekoppen Situationen blir komisk och jag blir nästan glad Fnissar o tänker ut vad jag inte ska göra nästa dag [Refräng: Afasi] Aldrig glad, aldrig sur, alltid ensam Aldrig snart, aldrig nu, alltid vänta Tiden går, ingen slår på min gong-gong Så har det vart o så kommer det va För en lång lång stund [Vers 3: Afasi, Spakur] Jag rullar ur sängen och smaken av natten är fortfarande kvar i munnen, det är aningen kvavt i rummet Jag är kvar i en dunkel dvala försöker besvara frågor som ids, jag ordnar till något att spisa Frukosten är det viktigaste målet för magen Därför spar jag den till fyra-snåret på dagen Skämt åsido, men, eh, saken är den Att klockan är ställd på tio men, eh, jag vaknar vid fem Gäspar o faller i dvala igen O även fast jag klev upp är jag antagligen kvar i den än När allt är jättelätt som ett plus ett så känns det fint Men när det är tråkigt, svårt som två plus två då ängslas vi Vid det här laget är det sistnämnda närmare min verklighet Och känslan kommer utan att jag märker det För ett annars alltid trivsamt men enkelt liv Kan ändras till en väntan när man är ledig en längre tid [Refräng: Afasi] Aldrig glad, aldrig sur, alltid ensam Aldrig snart, aldrig nu, alltid vänta Tiden går, ingen slår på min gong-gong Så har det vart o så kommer det va För en lång lång stund Aldrig glad, aldrig sur, alltid ensam Aldrig snart, aldrig nu, alltid vänta Tiden går, ingen slår på min gong-gong Så har det vart o så kommer det va För en lång lång stund